
Katterna och jag var på landet lite igår. Snö snö snö överallt, men de små kan ju gå uppepå nu. Det kan jag nästan också. Nästan.

Katterna och jag var på landet lite igår. Snö snö snö överallt, men de små kan ju gå uppepå nu. Det kan jag nästan också. Nästan.

Jag har tagit fram alla mina fotoböcker igen, men nu läser jag dem lite annorlunda än förut. Jag kollar vilket förlag som givit ut dem, hur många sidor de består av, hur många bilder, hur mycket text, hur layouten är och hur kapitlen hänger ihop. Jag skulle gärna vilja veta hur stor utgåva de har gjort också, men det står sällan.
Jag sitter här med en hel ask färgpennor och kluddar ark efter ark fullt med idéer, tankar och kom-ihåg. Vi ska ha trädboksmöte i slutet av mars.
Jag har också läst på lite om f-pris, försäljningsroyalty, garantihonorar och och sådana bokutgivningsgrejer. Jag är verkligen jättesugen på att göra bok nu.
Bilderna föreställer min första, och hittills enda bok. Den finns i en mycket begränsad upplaga och blev således svindyr, men den fick mycket fina recensioner av läsaren.


Någon som vill gissa en bildgåta?

Åh, vad jag längtar efter gröna bilder nu!
Jag fick några frågor häromdagen när jag skrev om gömslet vid Hornborgasjön, så jag tänkte att jag skulle berätta lite mer.
Gömslet är alltså ett av de sex hyrgömslen som står vid Trandansen, södra änden av Hornborgasjön. Av kartan att döma så tycker jag att nummer ett verkar bäst, men jag har ändå bokat nummer sex i år för att få lite omväxling. Jag har bara suttit i ettan tidigare. Själva gömslet är en trälåda som är 1×2 meter. Takhöjden är 1,3 meter. Runtom finns gluggar som man kan öppna och kika ut. Man bör undvika att öppna gluggarna på motstående sidor samtidigt för då ser fåglarna att man är där inne. Man får inte heller sticka ut objektivet utanför gluggen.

Tranorna tillbringar vintern i sydeuropa och på våren stannar de till vid Hornborgasjön för att rasta innan de flesta flyger vidare norrut för att häcka. De brukar komma i mitten eller slutet av mars och stanna tills mitten av april. Första veckan i april brukar de vara som flest, men det beror förstås på vädret. I år är jag lite orolig för att det knappt ska ha kommit några tranor på min födelsedag, den 1 april, när jag ska dit. Här finns statistik från tidigare år. Statistiken brukar uppdateras dagligen under säsongen. Det är när de flyger ut i sjön på kvällen som de räknas. Tranorna tillbringar nämligen nätterna stående på grunt vatten ute i sjön, och på dagarna går de på fälten och äter.

Förr odlade de stora gårdarna vid Hornborgasjön mycket potatis och då kunde tranorna gå på fälten och leta efter överblivna potatisar som blivit kvar i jorden över vintern. Nuförtiden äter tranorna, förutom fisk, grodor, ägg, fågelungar och insekter, även 150 ton korn som Länsstyrelsen mutar dem med för att de inte ska förstöra böndernas åkrar.

Man ska vara på plats i gömslet i god tid innan tranorna anländer på morgonen. Jag tycker det är bäst att komma på kvällen och sova i gömslet. Är man där tidigt kan man få hjälp med transport av utrustningen i samband med att gömslevärden åker dit med bil och släpkärra. Kommer man senare får man bära grejerna själv. Jag brukar komma vid midnatt ungefär och jag tycker det funkar bra att gå två vändor. Det är inte så långt. Fast första gången hade det i och för sig varit trevligt med dagsljus för att hitta rätt. En ficklampa/pannlampa är bra att ha med sig.

I sitt gömsle hittar man en hink korn som man får hälla ut var man vill utanför. Fast jag tycker inte det spelar så stor roll var man häller det. En stor maskin åker runt på kvällen och sprider korn överallt, så jag har inte märkt något större intresse för just de högar jag har lagt ut.

Efter klockan 4 på morgonen (tror jag det är) får man inte gå ut ur gömslet förrän gömslevärden kommer på kvällen. Det finns en ”toalett” i gömslet, och på kvällen tar man ur innerpåsen och slänger den i ett uppsamlingskärl. Det brukar finnas toapapper, men jag tar med eget så vet jag säkert.

Förutom tranorna så brukar det vara mycket sångsvanar, gäss och änder. Är man riktigt tyst så kommer de nästan ända fram till gömslet. Man ska ju vara tyst hela tiden förstås, men det är ju så trångt i gömslet så det är lätt att stöta till nåt. När det gäller objektiv så använder jag mest mitt 100-400, men 11-16 är också användbart. Extra batterier, extra minneskort och extra allt som kan krångla. Man vill inte sitta tjugo timmar i en låda om man inte kan fotografera.

Andra små saker som är bra att ha är öronproppar, fågelbok och en liten pall att sitta på. Parkeringsbiljetten man fick när man bokade får man heller inte glömma. Och mobiltelefonen ska förstås vara ljudlös.
Liggunderlag, sovsäck och VARMA kläder är viktigt. Långkalsonger, termobyxor, mössa, vantar, rubbet!!! Och matsäck förstås.

Och slutligen: När fåglarna känner att det är dags att flyga iväg för kvällen så lyfter alla på en gång. Missa inte det ögonblicket! Det gjorde jag första gången. Jag var trött, det började skymma och jag hade redan en miljon bilder, så jag började packa ihop och väntade på att bli utsläppt. Så jag missade.

På sätt och vis skulle det vara lite kul om det fortfarande var lite snö kvar och bara enstaka tranor, det skulle bli annorlunda bilder än tidigare, fast å andra sidan vore det mysigt om det var ungefär 20 grader varmt när jag ska sova i gömslet…
Håll pekaren över bilderna om du är intresserad av brännvidd (x1,6 crop). Fler bilder från förra året finns här.

Nu har man återigen anledning att skämmas för att man är svensk. Den 1 mars börjar licensjakten på lodjur. 209 djur ska skjutas.
Jag har aldrig haft lyckan att få se ett lodjur i det vilda. Bilden är tagen på Nordens Ark.
Svenska rovdjursföreningen har postgironummer 149 42 – 7 och ett medlemskap kostar 275,-

Träd förstås, som vanligt…
Idag var visst stora idékläckardagen. Bara att njuta av det så länge det varar. Och anteckna förstås.

Härligt väder i början av veckan. Solen sken och fåglarna kvittrade. Det gav lite vårkänsla, tycker jag. I alla fall om man lät bli att titta på de meterhöga snödrivorna.
Hoppas dagens snöyra bara var tillfällig.

Jag hade planerat en fotoutflykt idag, men så blev vädret helt annorlunda än vad jag hade tänkt mig så jag ändrade mina planer och stannade inne istället. Det är en lyx man kan unna sig när man inte har avgett något löfte om varje-dag-fotografering.
Nu är ansökan färdig och inskickad för Hasselbladstiftelsens stipendium i naturfoto.
Stipendiet är i första hand avsett att sökas av talangfulla naturfotografer för finansiering eller bidrag till finansiering av ett konstnärligt eller dokumentärt nyskapande projekt inom naturfotografin. Stor vikt vid bedömningen läggs vid projektets kreativa nivå.
Det låter väl som nåt för mig och mitt trädprojekt? Jag har ju nyss startat firma och ekonomin går lite knackigt såhär i början så de där pengarna skulle betyda oerhört mycket. Om tre månader får vi veta.

Jag börjar bli väldigt orolig för mitt traditionsenliga födelsedagsfirande i år. Om fem veckor ska jag övernatta och sitta nästan ett helt dygn i ett gömsle vid Hornborgasjön. Känns inte så lockande när man tittar ut idag. Just nu känns det helt otänkbart att det någonsin ska bli vår igen.